Kapitalismen – en sp?khistoria

ARUNDHATI ROY
2012-12-25

?r det ett hus eller ett hem? Ett tempel till?gnat det nya Indien eller en lagerlokal f?r dess sp?ken? Fr?n den stund Antilla blev synligt p? Altamont Road i Mumbai, d?r det utstr?lade en st?mning av mystik och tyst hotfullhet, har ingenting varit sig likt. “H?r ?r det”, sa min v?n som hade visat mig dit. “Vars?god och hylla v?r nya herre.”

Antilla tillh?r Indiens rikaste man Mukesh Ambani. Jag hade l?st om denna byggnad, den dyraste som n?gonsin byggts, om dess tjugosju v?ningar, tre helikopterplattor, nio hissar, h?ngande tr?dg?rdar, balsalar, uterum, gym, parkeringshus i sex v?ningar och tj?nstepersonal p? sexhundra personer. Men ingenting hade f?rberett mig f?r den vertikala gr?smattan – en sv?vande 27 v?ningar h?g v?gg av gr?s f?st i ett enormt metallgaller. Gr?set var fl?ckvis torrt; bitar av det hade ramlat ner i form av prydliga rektanglar. Nedsippringen hade uppenbarligen inte fungerat.

Men uppsugningen har verkligen gjort det. Det ?r p? grund av den som Indiens hundra rikaste har tillg?ngar som motsvarar en fj?rdedel av bnp i en nation p? 1,2 miljarder m?nniskor.

P? senare ?r har hon allt h?rdare engagerat sig i de p?g?ende sociala striderna i landet liksom i kampen mot de v?stliga stormakternas krigsf?retag.

P? gatan (och i New York Times) s?gs det, eller har det i varje fall sagts, att efter alla dessa insatser och all tr?dg?rdsanl?ggning bor familjen Ambani inte i Antilla. Fast ingen vet med s?kerhet hur det ?r. Det viskas fortfarande om sp?ken och otur, vaastu och feng shui1. Alltsammans ?r kanske Karl Marx fel (allt detta f?rbannande). Enligt honom har kapitalismen “trollat fram s?dana gigantiska medel f?r produktion och handel att det p?minner om en trollkarl som inte l?ngre kan styra de krafter fr?n underjorden som han har uppv?ckt genom sina trollformler”.

I Indien lever vi, 300 miljoner m?nniskor som tillh?r den nya medelklassen, efter IMF:s “reformer” – marknaden – sida vid sida med underjordens andar, d?da floders poltergeistar, uttorkade brunnar, renrakade berg och nakna skogar; andarna av 250 000 skuldtyngda b?nder som tagit livet av sig och av de 800 miljoner som har gjorts utfattiga och egendomsl?sa f?r att l?mna plats ?t oss. Och som f?r klara sig p? mindre ?n tjugo rupier (tre kronor) om dagen.

Mukesh Ambani ?r personligen god f?r tjugo miljarder dollar. Han innehar den dominerande aktieandelen i Reliance Industries Limited (RIL), ett f?retag med ett marknadsv?rde p? 47 miljarder dollar och globala ?garintressen som omfattar petrokemi, olja, naturgas, polyesterfibrer, ekonomiska frizoner, livsmedelsf?rs?ljning, gymnasier, forskningsinstitutioner i medicin, biologi och sociologi samt anl?ggningar f?r lagring av stamceller. RIL k?pte nyligen 95 procent av aktierna i Infotel, ett tv-konsortium som kontrollerar 27 kabelkanaler f?r tv-nyheter och underh?llning, d?ribland CNN-IBN, IBN Live, CNBC, IBN Lokmat och ETV p? praktiskt taget alla regionala spr?k. Infotel ?ger den enda landsomfattande licensen f?r 4G bredband, en “informations-pipeline” i h?ghastighet som, om tekniken fungerar, kan vara framtiden f?r informationsutbyte. Ambani ?ger ocks? ett cricketlag.

RIL ?r ett av den handfull storf?retag som styr Indien. N?gra av de andra ?r Tata, Jindal, Vedanta, Mittals, Infosys, Essar och det andra Reliance (ADAG) som ?gs av Mukeshs bror Anil. Dessa f?retags kappl?pning efter tillv?xt har spillt ut ?ver Europa, Centralasien, Afrika och Latinamerika. Deras n?t kastas ut ?ver ett stort omr?de. De ?r s?v?l synliga som osynliga och finns b?de ?ver och under jord. Familjen Tata driver exempelvis ?ver 100 f?retag i 80 l?nder. De ?r ett av Indiens ?ldsta och st?rsta maktf?retag i den privata sektorn. De ?ger gruvor, gasf?lt, st?lverk, telefoni, kabel-tv och bredbandsn?tverk och styr hela samh?llen. De tillverkar bilar och lastbilar, ?ger hotellkedjan Taj, Jaguar, Land Rover, Daewoo, tef?retaget Tetley, ett f?rlagshus och kosmetikj?tten Lakme. Deras slagord skulle utan vidare kunna vara: Ni kan inte leva utan oss.

Enligt reglerna i uppsugningsevangeliet f?r man mer ju mer man har.

Vi lever i en epok av Alltings Privatisering, och den har gjort den indiska ekonomin till en av de snabbast v?xande i v?rlden. Emellertid ?r en av de viktigaste exportvarorna, precis som i alla gamla goda kolonier, dess mineraler. Indiens nya megaf?retag – Tata, Jindals, Essar, Reliance, Sterlite – ?r de som lyckats tr?nga sig fram till den kran som sprutar ut pengar utvunna djupt ur jordens innand?me. Det ?r en dr?m f?r aff?rsm?n som g?tt i uppfyllelse – att kunna s?lja n?got som de inte beh?ver k?pa.

Den andra viktiga grunden f?r f?retagens rikedom ?r tillg?ngarna i markegendom. ?ver hela v?rlden har svaga korrupta statsledningar hj?lpt handlare p? Wall Street, storf?retag i jordbruksprodukter och kinesiska miljard?rer att samla p? sig v?ldiga markomr?den. (Det omfattar naturligtvis ocks? best?mmander?tten ?ver vattnet.) I Indien f?rv?rvas miljoner m?nniskors mark och ?verf?rs till privatf?retag i “det allm?nnas intresse” – f?r att bli ekonomiska frizoner, infrastrukturprojekt, dammar, motorv?gar, bilfabriker, kemiska anl?ggningar och t?vlingsbanor f?r formel ett. (Privategendomens helgd g?ller aldrig de fattiga.) Som alltid f?r lokalbefolkningen l?ften om att avhysningen fr?n deras mark och exproprieringen av allt de n?gonsin ?gt faktiskt handlar om att skapa syssels?ttning. Men vid det h?r laget vet vi att sambandet mellan bnp och arbetstillf?llen ?r en myt. Efter tjugo ?rs “tillv?xt” saknar 60 procent av Indiens arbetskraft anst?llning, 90 procent av arbetskraften arbetar i den informella sektorn.

Efter sj?lvst?ndigheten och ?nda fram till 1980-talet k?mpade de folkliga r?relserna, fr?n naxaliterna till Jayaprakash Narayans Sampoorna Kraanti (Total revolution), f?r jordreformer, omf?rdelning av mark fr?n de feodala jordherrarna till jordl?sa b?nder. I dag skulle allt tal om omf?rdelning av mark eller rikedom inte bara betraktas som odemokratiskt utan som ren d?rskap. De miljontals jordl?sa m?nniskorna, av vilka de flesta ?r daliter och adivasis2, som drivits bort fr?n sina byar och nu lever i slum och kolonier av tillf?lliga k?kar i sm?st?der och megast?der, finns inte ens med i de radikalas diskurs.

Medan uppsugningen samlar rikedomen h?gst uppe p? en gl?nsande p?le d?r v?ra miljard?rer utf?r sina piruetter, sl?r tidvattenv?gor av pengar in i de demokratiska institutionerna – b?de domstolarna, parlamentet och medierna – och skadar allvarligt deras m?jligheter att fungera p? det s?tt som var avsikten. Ju h?gljuddare karnevalerna kring valen ?r, desto os?krare blir vi p? att demokratin verkligen existerar.

Varje ny korruptionsskandal som avsl?jas i Indien f?r den f?rra att verka sm?ttig. P? sommaren 2011 kom skandalen kring utf?rs?ljningen av 2G-frekvenserna. Vi fick veta att f?retag hade stoppat undan 40 miljarder dollar av allm?nna medel i sina egna fickor genom att tills?tta en v?nligt sinnad sj?l som minister f?r telekommunikationerna. Denne satte ett alldeles f?r l?gt pris p? frekvensbanden f?r telekom och f?rdelade andelarna bland sina kompisar. De inspelade telefonsamtal som l?ckte ut till pressen visade att ett n?tverk av industrim?n och deras frontf?retag, ministrar, inflytelserika journalister och en programledare i tv var inblandade i detta r?veri i fullt dagsljus. Inspelningarna var bara en bekr?ftelse med magnetr?ntgen p? en diagnos som folk i allm?nhet hade st?llt f?r l?nge sedan.

Privatiseringen och den illegala f?rs?ljningen av telekomfrekvenser innefattar inte krig, f?rdrivning och ekologisk ?del?ggelse. Men det g?r privatiseringen av Indiens berg, floder och skogar. Det v?cker inte lika stort uppseende i medelklassen, kanske f?r att det inte ?r lika tvekl?st tydligt som en uppenbart regelr?tt bokf?ringsskandal, eller kanske f?r att det utf?rs f?r Indiens “framstegs” skull.

?r 2005 undertecknade regeringarna i Chhattisgarh, Orissa och Jharkhand hundratals ?verenskommelser med ett antal privatf?retag, d?r de f?r en spottstyver ?verl?t bauxit, j?rnmalm och andra mineraler till ett v?rde av biljontals dollar, n?got som till och med trotsade den fria marknadens snedvridna logik. (Ers?ttningarna till statsledningarna uppgick till mellan 0,5 och 7 procent.)

Bara n?gra dagar efter det att Chhattisgarhs regering hade undertecknat en ?verenskommelse om byggande av ett integrerat st?lverk i Bastar med Tata Steel bildades Salwa Judum, en olaglig milis. Regeringen sa att det var en spontan resning bland lokalbefolkningen som hade tr?ttnat p? maoistgerillans “f?rtryck” i skogen. Det visade sig vara en operation f?r att rensa undan motst?nd, och den finansierades av regeringen med bidrag fr?n gruvf?retagen. I de andra delstaterna bildades liknande miliser med andra namn. Premi?rministern f?rklarade att maoisterna var “det st?rsta hotet mot s?kerheten i Indien”. Det var en krigsf?rklaring.

Till Kalinganagar i den angr?nsande delstaten Orissa kom 2 januari 2006 tio plutoner poliser till platsen f?r ett annat av Tatas st?lverk, kanske f?r att visa allvaret i regeringens avsikter. De ?ppnade eld mot bybor som hade samlats p? platsen f?r att protestera mot vad de tyckte var otillr?cklig ers?ttning f?r sin mark. Tretton personer, d?ribland en polis, d?dades och 37 s?rades. Nu har det g?tt sex ?r sedan dess, och fast byarna fortfarande bel?gras av v?pnade poliser har protesterna inte upph?rt.

I Chhattisgarh br?nde, v?ldtog och m?rdade Salwa Judum sig genom hundratals skogsbyar, t?mde 600 av dem, tvingade 50 000 m?nniskor att komma till polisl?ger och 350 000 att fly. Delstatens chefsminister tillk?nnagav att de som inte kom ut ur skogen skulle betraktas som “maoistiska terrorister”. P? s? s?tt definierades i delar av dagens Indien pl?jning och s?dd p? ?krarna som terrorism. Det Salwa Judums v?ldsamheter i slut?ndan lyckades ?stadkomma var att f?rst?rka motst?ndet och f? den maoistiska gerillaarmén att v?xa. ?r 2009 utlyste regeringen det som den kallade Green Hunt (den gr?na jakten). 200 000 milism?n sattes in i Chhattisgarh, Orissa, Jharkhand och V?stbengalen.

Efter tre ?r av “l?gintensitetskonflikt” utan att lyckas “sk?lja ut” rebellerna ur skogen har centralregeringen f?rklarat att den ska s?tta in Indiens armé och flygvapen. I Indien kallar vi inte detta f?r krig. Vi kallar det f?r att “skapa ett gott investeringsklimat”. Tusentals soldater har redan g?tt in. Ett brigadh?gkvarter och flera flygbaser h?ller p? att f?rdigst?llas. En av v?rldens st?rsta arméer drar nu upp riktlinjerna f?r sitt “f?rsvar” mot de fattigaste, hungrigaste och mest undern?rda m?nniskorna i v?rlden. Vi v?ntar bara p? tillk?nnagivandet av Lagen om de v?pnade styrkornas speciella befogenheter som ska ge armén laglig immunitet och r?tt att d?da “vid misstanke”. Att d?ma av tiotusentals ok?nda gravar och anonyma likb?l i Kashmir, Manipur och Nagaland har armén verkligen visat sig vara misst?nksam.

Medan f?rberedelserna f?r insatsen p?g?r, ?r djunglerna i centrala Indien fortfarande under bel?gring och byborna ?r r?dda f?r att g? ut eller g? till marknaden f?r att skaffa mat eller medicin. Hundratals m?nniskor har f?ngslats, anklagade f?r att vara maoister enligt drakoniska och odemokratiska lagar. F?ngelserna ?r fulla av adivasis av vilka m?nga inte har en aning om vad deras brott best?r i. Nyligen greps en adivasil?rare, Soni Sori fr?n Bastar, och torterades i polish?ktet. Man k?rde upp stenar i hennes slida f?r att f? henne att “bek?nna” att hon var maoistisk kurir. Stenarna avl?gsnades p? ett sjukhus i Calcutta dit hon efter protester fr?n allm?nheten skickats f?r medicinsk unders?kning. Vid ett f?rh?r nyligen i H?gsta domstolen visade aktivister upp dessa stenar i en plastp?se f?r domarna. Det enda resultatet av deras anstr?ngningar ?r att Soni Sori fortfarande sitter f?nglad, medan Ankit Garg, den polischef som genomf?rde f?rh?ret, p? Republikens dag bel?nades med Presidentens polismedalj f?r tapperhet.

Vi f?r h?ra om den ekologiska och sociala omst?pningen av centrala Indien enbart p? grund av massupproret och kriget. Regeringen l?mnar inte ut n?gra upplysningar. Alla aff?rs?verenskommelser ?r hemliga. En del av medierna har gjort vad de kunnat f?r att f?sta allm?nhetens uppm?rksamhet p? vad som h?nder i centrala Indien. Den allra st?rsta delen av de indiska massmedierna blir emellertid s?rbara d?rf?r att huvuddelen av deras inkomster utg?rs av annonser fr?n storf?retagen. Som om inte det vore illa nog har gr?nslinjen mellan medierna och storf?retagen b?rjat suddas ut i farlig utstr?ckning. Som vi har sett ?ger RIL praktiskt taget 27 tv-kanaler. Men det omv?nda f?rh?llandet g?ller ocks?. En del medief?retag har nu ett direkt intresse i n?ringsliv och storf?retag. Som exempel kan vi ta en av de st?rsta dagstidningarna i regionen – Dainik Bhaskar – med 17,5 miljoner l?sare p? fyra spr?k, d?ribland engelska och hindi, i 13 stater. Den ?ger ocks? 69 f?retag med intressen inom gruvdrift, kraftverk, fastigheter och textilindustri. En st?mning som nyligen l?mnats in till Chhattisgarhs h?gsta domstol anklagar DB Power Ltd (ett av gruppens f?retag) f?r att utnyttja “medvetna, olagliga och manipulativa ?tg?rder” genom f?retags?gda tidningar f?r att p?verka utg?ngen av ett offentligt f?rh?r om ett dagbrott f?r kol. Om f?retaget har f?rs?kt p?verka utslaget ?r irrelevant. Det allvarliga ?r att medief?retag har m?jlighet att agera p? det s?ttet. Landets lagar till?ter dem att skaffa sig en position som medf?r allvarliga intressemots?ttningar.

Det finns andra delar av landet som vi inte f?r n?gra nyheter fr?n. I den glesbefolkade men militariserade delstaten Arunachal Pradesh byggs 168 dammar av vilka de flesta ?r privat?gda. H?ga dammar som kommer att dr?nka hela distrikt byggs i Manipur och Kashmir som b?da ?r starkt militariserade delstater d?r folk kan d?das enbart f?r att de protesterat mot att str?mmen st?ngts av. (Det h?nde f?r n?gra veckor sedan i Kashmir.) Hur ska de kunna stoppa ett dammbygge?

Den allra mest bedr?gliga dammen ?r Kalpasar i Gujarat. Den planeras som en 34 kilometer l?ng f?rd?mning ?ver Khambatviken med en tiofilig motorv?g och en j?rnv?g ovanp?. Tanken ?r att dammen genom att h?lla havsvattnet ute ska ?stadkomma en s?tvattenreservoar av Gujarats floder. (Utan h?nsyn till att dessa floder redan har d?mts upp till sm? r?nnilar och att de ?r f?rorenade av kemiska utsl?pp.) Kalpasardammen, som skulle leda till att havsniv?n stiger och ekologin f?r?ndras p? hundratals kilometer av kusten, f?rkastades som en riktigt d?lig idé redan f?r tio ?r sedan. Den har pl?tsligt gjort comeback f?r att f? fram vatten till Dholera Special Investment Region (SIR, Regionen f?r specialinvesteringar i Dholera) i ett av de mest vattenfattiga omr?dena inte bara i Indien utan i hela v?rlden. SIR ?r en annan beteckning f?r en ekonomisk frizon, en sj?lvstyrd f?retagsdystopi om en framtid med “industriparker, bostadsomr?den och megast?der”. Dholera SIR ska f?rbindas med Gujarats andra st?der genom ett n?t av tiofiliga motorv?gar. Var ska pengarna till allt detta komma fr?n?

I januari 2011 satt chefsministern Narendra Modi p? Mahatma (Gandhi) Mandir som ordf?rande f?r en sammankomst f?r 10a€‰000 internationella aff?rsm?n fr?n 100 l?nder. Enligt rapporter i medierna f?rband de sig att investera 450 miljarder dollar i Gujarat. M?tet var planerat till inledningen av tio?rsminnet av massakerna p? 2 000 muslimer i februari-mars 2002. Modi ?r anklagad f?r att inte bara ha godtagit utan ocks? aktivt underst?tt dessa mord. M?nniskor som s?g sina n?ra och k?ra v?ldtas, spr?ttas upp och br?nnas levande, de tiotusentals som f?rdrevs fr?n sina hem v?ntar fortfarande p? en gest av r?ttvisa. Men Modi har bytt sin saffransf?rgade scarf och cinnoberf?rgade panna mot en flott aff?rsmannakostym och hoppas att investeringar p? 450 miljarder dollar ska fungera som blodspengar och r?tta till r?kenskaperna. Kanske det. Storf?retagen backar entusiastiskt upp honom. Den o?ndliga r?ttvisans algebra har m?rkliga funktioner.

Dholera SIR ?r bara en av de mindre babushkadockorna, en av de allra innersta i den dystopi som planeras. Det ska f?rbindas med Delhi Mumbai Industrial Corridor (DMIC), en 150 mil l?ng och 30 mil bred industriell korridor med nio mega-industrizoner, en fraktj?rnv?g f?r h?ghastighetst?g, tre hamnar och sex flygplatser, en sexfilig korsningsfri motorv?g och ett kraftverk p? 4 000 megawatt. DMIC ?r ett samarbetsprojekt mellan regeringarna i Indien och Japan och deras respektive partner i storf?retagsamheten. F?rslaget ?r utarbetat av McKinsey Global Institute.

Delhi-Mumbaikorridorens hemsida anger att omkring 180 miljoner m?nniskor kommer att “p?verkas” av projektet. Exakt hur de p?verkas s?gs inget om. Hemsidan beskriver ett byggande av flera nya st?der och ber?knar att befolkningen i regionen kommer att v?xa fr?n det nuvarande antalet 231 miljoner till 314 miljoner ?r 2019, allts? p? sju ?r. N?r intr?ffade det senast att en stat, en despot eller diktator genomf?rde en befolkningsomflyttning av miljontals m?nniskor? Kan det rimligtvis bli en fredlig process?

Den indiska armén kan beh?va s?tta i g?ng en rekryteringskampanj f?r att den inte ska drabbas av en obehaglig ?verraskning n?r den f?r order om att s?ttas in i hela Indien. Under f?rberedelserna f?r insatsen i centrala Indien publicerade den sin uppdaterade doktrin f?r milit?ra psykologiska insatser. Den skisserar en “planerad process f?r att framf?ra ett budskap till en speciell krets av mottagare f?r att betona speciella teman som leder till de ?nskade ?sikter och det ?nskade beteende som kan ?stadkomma att landets politiska och milit?ra m?l uppn?s”. Denna process av “perceptionsstyrning” skulle enligt doktrinen genomf?ras genom att “utnyttja medier som ?r tillg?ngliga f?r det milit?ra”.

 

Armén har s? pass stor erfarenhet att den vet att enbart tv?ngsmedel inte kan ?stadkomma eller styra en social ingenj?rskonst av den omfattning som Indiens planerare f?rest?ller sig. Krig mot de fattiga ?r en sak. Men mot alla oss andra – medelklassen, tj?nstem?nnen, de intellektuella, “opinionsbildarna” – m?ste man tillgripa “perceptionsstyrning”. Och d?rf?r m?ste vi nu rikta v?r uppm?rksamhet mot den avancerade konstarten f?retagsfilantropi.

P? sista tiden har de stora gruvkonglomeraten kastat sig ?ver konstarterna – film, konstinstallationer och den m?ngd litter?ra festivaler som har ersatt 1990-talets fascination f?r sk?nhetst?vlingar. Vedanta, som f?r tillf?llet gr?ver ut hj?rtat av den ur?ldriga befolkningen dongria kondhs hemtrakter i jakten p? bauxit, sponsrar “Creating Happiness”, en filmt?vling f?r unga filmstuderande som har f?tt i uppdrag att g?ra filmer om h?llbar utveckling. Jindal Group ger ut en tidskrift om samtida konst och st?der n?gra av Indiens fr?msta konstn?rer (som naturligtvis arbetar i rostfritt st?l). Essar var den viktigaste sponsorn f?r Tehelka Newsweeks Think Fest som utlovade “h?goktaniga debatter” med de fr?msta t?nkarna fr?n hela v?rlden, d?ribland framst?ende f?rfattare, aktivister och till och med arkitekten Fran Gehry. (Allt detta i Goa d?r aktivister och journalister avsl?jade enorma illegala skandaler i gruvdriften, och Essars roll i kriget i Bastar h?ll p? att framtr?da.) Tata Steel och Rio Tinto (som har ett alldeles eget smutsigt rekord i branschen) tillh?rde de viktigaste sponsorerna f?r Jaipurs litteraturfestival (latinskt namn: Darshan Singh Construction Jaipur Literary Festival) som f?rst?sigp?arna kallar “Den finaste litteraturf?rest?llningen p? jorden”. Counselage, Tatas “strategiska m?rkesutformare”, sponsrade festivalens presst?lt. M?nga av v?rldens b?sta och brajtaste f?rfattare samlades i Jaipur f?r att diskutera k?rlek, litteratur och sufisk poesi. En del av dem f?rs?kte f?rsvara Salma Rushdies r?tt till yttrandefrihet genom att l?sa ur hans f?rbjudna bok Satansverserna. P? varenda tv-bild och vartenda fotografi i pressen framtr?dde Tatas logga (och dess slogan –?Values stronger than steel) bakom dem, en v?lvillig v?lg?rande v?rd. Yttrandefrihetens fiender var de p?st?tt mordiska muslimska p?belhoparna, som enligt vad festivalens arrang?rer talade om f?r oss till och med kunde ha skadat de skolbarn som hade samlats d?r. (Vi f?r bevittna hur hj?lpl?s den indiska regeringen och polisen kan vara n?r det g?ller muslimer.) Jod?, det kompromissl?sa Darul-Uloom Deaobanis islamiska seminarium protesterade verkligen mot att Rushdie hade inbjudits till festivalen. Jod?, en del islamister kom till festivalplatsen f?r att protestera, och visst, till allas uppr?rdhet gjorde delstatens ledning ingenting f?r att skydda platsen. Det var f?r att hela episoden hade lika mycket att g?ra med demokrati, vaner?stning och valet i Uttar Pradesh som med islamistisk fundamentalism. Men striden mellan yttrandefrihet och islamistisk fundamentalism togs upp i v?rldspressen. Det ?r betydelsefullt. Men det f?rekom knappast n?gra rapporter om festivalsponsorernas roll i djungelkriget, kropparna som staplades p? h?g, f?ngelserna som fylldes. Eller om Lagen om f?rhindrande av olaglig verksamhet och Chhattisgarhs S?rskilda lag om allm?n s?kerhet, som g?r att det r?knas som en f?rbrytelse som kan pr?vas i domstol att ens t?nka n?got fientligt om regeringen. Eller om det obligatoriska offentliga f?rh?ret om Tatas st?lverk i Lohandiguda som h?lls tjugo mil bort i Jagdalpur p? distriktsfogdens kontorsomr?de inf?r en betald ?h?rarskara skyddad av bev?pnade vakter, vilket lokalbefolkningen klagade p?. Var fanns yttrandefriheten d?? Ingen n?mnde Kalinganagar. Ingen n?mnde att journalister, akademiker och filmare som arbetade med ?mnen som den indiska regeringen inte gillade – som den hemliga roll den spelat i folkmordet p? tamiler under kriget p? Sri Lanka eller de nyligen uppt?ckta om?rkta gravarna i Kashmir – v?grades inresevisum eller deporterades direkt fr?n flygplatsen.

Men vem bland oss syndare kunde kasta f?rsta stenen? Inte jag som lever p? royalties fr?n stora f?rlagshus. Vi tittar alla p? Tata Sky, vi surfar p? n?tet med Tata Photon, vi ?ker Tata taxi, vi bor p? Tatahotell, vi smuttar p? v?rt te i benporslinkoppar fr?n Tata och r?r det med skedar av Tatast?l. Vi k?per Tatab?cker i Tatas bokhandlar.?Hum Tata ka namak khate hain.?Vi ?r bel?grade.

Om den moraliska renhetens sl?gga ska avg?ra vem som har r?tt att kasta sten, ?r de enda som har den kvalifikationen de som redan har tystats. De som lever utanf?r systemet, de lagl?sa i skogarna eller de vilkas protester aldrig f?r n?gon uppm?rksamhet i pressen, eller de som ber?vats allt de har men ?nd? uppf?r sig v?l och reser fr?n den ena tribunalen till den andra och l?mnar sina vittnesb?rd.

Men litteraturfesten sk?nkte oss v?rt aha! Oprah kom dit. Hon sa att hon ?lskade Indien och att hon skulle ?terkomma g?ng p? g?ng. Det gjorde oss stolta.

Detta ?r bara den komiska sidan av den sk?na konsten.

Trots att familjen Tata har sysslat med f?retagsfilantropi i n?stan hundra ?r nu, delat ut stipendier och drivit en del utm?rkta utbildningsinstitut och sjukhus, har indiska f?retag f?rst p? senare tid v?lkomnats till Stj?rnkammaren,?Camera stellata, den klart upplysta korporativa regeringskonstens v?rld, som ?r livsfarlig f?r sina motst?ndare men fr?nsett det s? konstfull att man knappt m?rker att den finns.

Det som nu f?ljer i denna ess? kan f?r en och annan tyckas vara en n?got bister kritik. ? andra sidan kan den, om man h?ller sig till traditionen att hylla sina motst?ndare, l?sas som ett erk?nnande av visionen, flexibiliteten och den sofistikerade, obevekliga beslutsamheten hos dem som har vigt sina liv ?t att bevara denna v?rld ?t kapitalismen.

Deras f?ngslande historia, som numera har bleknat bort ur v?r tids minne, inleddes i USA i b?rjan av 1900-talet, n?r f?retagsfilantropin, juridiskt infogad i form av donationsfonder, b?rjade ers?tta mission?rernas verksamhet som kapitalismens (och imperialismens) d?rr?ppnare och systemens st?dpatrull. Till de f?rsta fonder som inr?ttades i USA h?rde Carnegie Corporation, som 1911 byggdes upp med vinster fr?n Carnegie Steel Company, Rockefeller Foundation uppr?ttad 1914 av J.D. Rockefeller, grundare av Standard Oil Company (Esso). Sin tids Tata och Ambani.

N?gra av de institutioner som finansierats, f?tt startkapital eller underst?d av Rockefeller Foundation ?r FN, CIA, Council on Foreign Relations, New Yorks fantastiska Museum of Modern Art och naturligtvis Rockefeller Center i New York (d?r Diego Riveras muralm?lning fick bl?stras bort fr?n v?ggen eftersom den hade fr?ckheten att avbilda f?rfallna kapitalister och en stridbar Lenin. Yttrandefriheten hade tagit ledigt).

J.D. Rockefeller var Amerikas f?rsta miljard?r och v?rldens rikaste man. Han var motst?ndare till slaveriet, anh?ngare till Abraham Lincoln och helnykterist. Han trodde att hans pengar var en g?va fr?n Gud. Det m?ste ha k?nts sk?nt f?r honom.

H?r f?ljer ett citat av en av Pablo Nerudas tidigare dikter. Den heter?Standard Oil Company:

Deras feta kejsare fr?n New York

?r ?lskv?rt leende m?rdare

som k?per siden, nylon, cigarrer

sm?tyranner och diktatorer.

De k?per l?nder, folk, hav, polis,

l?nsstyrelser,

avl?gsna omr?den d?r de fattiga staplar

sin s?d

som girigbuken sitt guld:

Standard Oil v?cker dem,

kl?r dem i uniform, pekar ut

vilken broder som ?r fiende.

Paraguayanen utk?mpar sitt krig

och bolivianen glider in

i djungeln med sitt maskingev?r.

En president m?rdad f?r en droppe

petroleum,

en inteckning p? en miljon tunnland

en snabb avr?ttning en morgon, d?dlig

av ljus, f?rstenad,

ett nytt f?ngl?ger f?r upproriska

i Patagonien, ett svek, spridda skott

under en oljegl?nsande m?ne,

ett diskret byte av ministrar

i huvudstaden, en viskning

lik en flodv?g av olja,

och svisch f?r du se

Standard Oils bokst?ver skina ovan

molnen

?ver haven, in i ditt hem

och lysa upp sina besittningar.

N?r de f?retagsfinansiersade fonderna d?k upp i USA utbr?t en v?ldsam debatt om deras ursprung, laglighet och bristande redovisningsskyldighet. Folk menade att om f?retagen hade s? mycket pengar ?ver borde de h?ja sina anst?lldas l?ner. (Folk gjorde s?dana uppr?rande uttalanden p? den tiden, till och med i Amerika.) Tanken med dessa fonder, som ?r s? vanliga numera, var i sj?lva verket ett spr?ng fram?t i aff?rsm?nnens p?hittighet. Lagliga konstruktioner som inte betalade n?gon skatt, med enorma resurser och praktiskt taget inga begr?nsningar – fullkomligt om?jliga att granska och totalt ogenomtr?ngliga; kunde man komma p? ett smidigare s?tt att omvandla ekonomiskt v?lst?nd till politiskt, socialt och kulturellt kapital och g?ra pengar till makt? Finns det n?got b?ttre s?tt f?r procentare att anv?nda en br?kdel av sina profiter till att styra v?rlden? Hur skulle annars Bill Gates, som s?kert kan en hel del om datorer, pl?tsligt uppt?cka att han best?mde utbildnings-, h?lsov?rds- och jordbrukspolitik, inte bara ?t USA:s regering utan ?t regeringar i hela v?rlden?

N?r folk med tiden blev medvetna om en del av det genuint goda som stiftelserna gjorde (driva offentliga bibliotek, utrota sjukdomar) b?rjade den direkta kopplingen mellan f?retagen och de fonder de finansierade suddas ut. Till slut sj?nk den undan helt och h?llet. Numera tvekar inte ens de som kallar sig v?nster att tacka ja till deras generositet.

P? 1920-talet hade den nordamerikanska kapitalismen b?rjat rikta blickarna ut?t i jakten p? r?varor och utlandsmarknader. Stiftelserna b?rjade formulera tanken p? ett globalt f?retagsstyre. ?r 1924 grundade Rockefeller- och Carnegiefonderna tillsammans det som i dag ?r den allra m?ktigaste p?tryckningsgruppen i utrikes?renden i v?rlden – Council on Foreign Relations (CFR) som senare ocks? finansierades av Ford Foundation. ?r 1947 fick det nybildade CIA bidrag fr?n CFR och samarbetade n?ra med det. Under ?rens lopp har man bland medlemmarna i CFR kunnat finna 22 amerikanska utrikesministrar. Det fanns fem medlemmar av CFR i den kommitté som 1943 planerade F?renta Nationerna, och f?r ett bidrag p? 8,5 miljoner dollar fr?n J.D. Rockefeller k?pte man den mark d?r FN:s h?gkvarter i New York nu ligger.

Alla de elva cheferna i V?rldsbanken sedan 1946 – m?n som har framst?llt sig sj?lva som de fattigas budb?rare – har varit medlemmar i CFR. (Undantaget var George Woods. Fast han var styrelsemedlem i Rockefeller Foundation och vice styrelseordf?rande i Chase-Manhattan Bank.)

I Bretton Woods3?beslutade deltagarna att USA-dollarn skulle bli v?rldens reservvaluta och att det f?r att underl?tta det globala kapitalets utbredning var n?dv?ndigt att inf?ra universella och standardiserade aff?rsregler p? en ?ppen marknad. Det ?r f?r det syftet som de l?gger ner stora summor p? att gynna Gott styre4?(s? l?nge de h?ller i tr?darna), begreppet r?ttsstat (f?rutsatt att de har inflytande ?ver lagarnas tillkomst) och de hundratals programmen mot korruption (f?r att str?mlinjeforma det system som de sj?satt). Tv? av de mest m?rklagda och oredovisade organisationerna i v?rlden har mage att kr?va ?ppenhet och ansvarighet av fattigare l?nders regeringar.

Med tanke p? att V?rldsbanken mer eller mindre har styrt den ekonomiska politiken i tredje v?rlden och b?nt och brutit upp marknaderna i det ena landet efter det andra f?r den globala finansen, skulle man kunna s?ga att f?retagsfilantropin har visat sig vara den mest vision?ra aff?rsidén genom tiderna.

De f?retagsfinansierade fonderna administrerar, handlar med, kanaliserar sin makt och placerar ut sina schackpj?ser p? spelbr?det genom ett system av elitklubbar och tankesmedjor vilkas medlemmar ?verlappar varandra och g?r fram och tillbaka genom sv?ngd?rrarna. I motsats till de olika konspirationsteorier som ?r i svang, framf?r allt bland diverse v?nstergrupper, finns det inget hemligt, sataniskt eller frimuraraktigt i denna konstruktion. Den skiljer sig inte s?rskilt mycket fr?n storf?retagens s?tt att anv?nda skalbolag och utl?ndska konton f?r att ?verf?ra och administrera sina pengar – med det undantaget att valutan i det h?r fallet ?r makt och inte pengar.

Den transnationella motsvarigheten till CFR ?r Trilaterala kommissionen som inr?ttades 1973 av David Rockefeller, den f?re detta amerikanska utrikesr?dgivaren Zbigniew Brzezinski (grundare och medlem av de afghanska mujaheddin, talibanernas f?reg?ngare), Chase-Manhattan Bank och en del andra privata eminenser. Dess syfte var att ?stadkomma ett best?ende v?nskapsband och samarbete mellan eliterna i Nordamerika och Japan. Nu har detta blivit en pentalateral kommission eftersom den ocks? har medlemmar fr?n Kina och Indien. (Fr?n Indien Tarun Das fr?n CII, N.R. Narayanamurthy, f?re detta CEO f?r Infosys, Jamsheyd N. Godrej, verkst?llande direkt?r f?r Godrej, Jamshed J. Irani, direkt?r f?r Tata Sons, och Gautam Thapar CEO, Avantha Group.)

Aspen Institute ?r en internationell klubb av lokala eliter, byr?krater och politiker som driver verksamhet i flera l?nder. Tarun Das ?r dess ordf?rande. Flera h?ga chefer i McKinsey Global Institute (initiativtagare till Delhi Mumbai Industrial Corridor) ?r medlemmar i CFR, Trilaterala kommissionen och Aspen Institute.

Ford Foundation (liberal motpol till det mer konservativa Rockefeller Foundation ?ven om de tv? st?ndigt samarbetar) inr?ttades 1936. Dess tydliga och v?ldefinierade ideologi brukar visserligen ofta bagatelliseras, men stiftelsen samarbetar n?ra med USA:s utrikesdepartement. Dess m?ls?ttning, att f?rdjupa demokratin och “det goda styret”, ing?r i h?gsta grad i Bretton Woods program f?r att standardisera aff?rsverksamheten och fr?mja effektiviteten p? den fria marknaden. N?r kommunisterna efter andra v?rldskriget ersatte fascisterna som USA-regeringens fr?msta fiende beh?vdes nya institutioner som kunde hantera kalla kriget. Ford grundade RAND (Research and Development Corporation), en milit?r tankesmedja som b?rjade med vapenforskning f?r de amerikanska vapengrenarna. F?r att kv?va “de st?ndiga kommunistiska anstr?ngningarna att infiltrera fria nationer” inr?ttade Ford Foundation sin Fund for The Republic som sedan f?rvandlades till Center for the Study of Democratic Institutions, vars uppgift var att f?ra det kalla kriget p? ett intelligent s?tt och utan McCarthyanh?ngarnas ?verdrifter. Det ?r i detta perspektiv vi ska se vad Ford Foundation g?r med de miljontals dollar det har investerat i Indien – penningbidragen till konstn?rer, filmskapare och aktivister och de gener?sa donationerna till universitetskurser och stipendier.

Ford Foundations uttalade “m?l f?r m?nsklighetens framtid” omfattar inblandning i folkliga politiska r?relser p? b?de lokal och internationell niv?. I USA har fonden sk?nkt miljoner i form av donationer och l?n i underst?d till Credit Union Movement som varuhus?garen Edward Filene tog initiativet till ?r 1919. Han trodde att man kunde skapa ett masskonsumtionssamh?lle med hj?lp av konsumtionsvaror genom att ge arbetarna en hanterlig tillg?ng till kredit – en radikal idé eftersom den andra sidan av det han ville ?stadkomma var en mer j?mlik f?rdelning av nationalinkomsten. Kapitalisterna nappade p? den f?rsta h?lften av f?rslaget. Genom att bevilja “?verkomliga” l?n p? tiotals miljoner dollar till arbetande m?nniskor gjorde de USA:s arbetarklass till permanent skuldsatta m?nniskor som k?mpade f?r livet med att klara av sin levnadsstandard.

M?nga ?r senare hade denna tanke sipprat ner till den fattiga landsbygden i Bangladesh, n?r Mohammed Yunus och Grameen Bank utlovade mikrokrediter till sv?ltande b?nder med katastrofalt resultat. Mikrofinansf?retag i Indien b?r ansvaret f?r hundratals sj?lvmord – 200 i Andhra Pradesh enbart under 2010. En nationell dagstidning publicerade nyligen en sista h?lsning fr?n en 18-?rig flicka som hade tvingats att l?mna sina sista 150 rupier – hennes skolavgift – till mikrofinansf?retagets hejdukar. I hennes brev stod det: “Arbeta h?rt och tj?na pengar. Ta inga l?n.”

Det finns stora pengar att tj?na p? fattigdomen, d?ribland en del nobelpris.

P? 1950-talet b?rjade Rockefeller och Ford Foundation som finansierade flera frist?ende organisationer verka som inofficiella f?rl?ngningar av USA:s regering, vilken vid den tiden var sysselsatt med att st?rta regeringar i Latinamerika, Iran och Indonesien. (Det var ocks? vid den tiden den inledde sitt intr?ng i Indien, som d? var alliansfritt men tydligt lutade ?t det sovjetiska h?llet.) Ford Foundation inr?ttade en USA-inriktad kurs i ekonomi vid Indonesiens universitet. Indonesiska elitstudenter som ?vats i upprorsbek?mpning av amerikanska arméofficerare spelade en viktig roll i den CIA-st?dda kuppen 1965 n?r general Suharto f?rdes till makten. Hans betalning till sina l?rom?stare bestod i att slakta hundratusentals kommunistiska rebeller.

?tta ?r senare togs n?gra unga chilenska studenter, som senare kom att bli k?nda som the Chicago Boys, till USA f?r att utbildas i nyliberal ekonomi av Milton Friedman vid University of Chicago (finansierat av J.D. Rockefeller). Det var en f?rberedelse f?r den CIA-st?dda kuppen 1973, n?r Salvador Allende m?rdades och general Pinochet f?rdes till makten med sin sjutton?riga regim av d?dsskvadroner, f?rsvinnanden och terror. (Allendes brott bestod i att han var en demokratiskt vald socialist som hade nationaliserat Chiles gruvor.)

?r 1957 inr?ttade Rockefeller Foundation Ramon Magsaysay Prize f?r lokala ledare i Asien. Det var uppkallat efter Ramon Magsaysay, Filippinernas president, en betydelsefull allierad i USA:s kampanj mot kommunismen i Sydostasien. ?r 2000 inr?ttade Ford Foundation Ramon Magsaysay Emergent Leadership Award. Denna bel?ning anses som ett prestigefyllt pris bland konstn?rer, aktivister och socialarbetare i Indien. M.S. Subbulakshmi och Satyajit Ray har f?tt det, liksom Jayaprakash Narayan och en av Indiens allra b?sta journalister, P. Sainath. Men de har gjort mer f?r Magsaysaypriset ?n det har gjort f?r dem. Allm?nt sett har det blivit en diskret m?ttstock f?r vilken sorts aktivism som ?r “acceptabel” och vilken som inte ?r det.

Intressant nog leddes Anna Hazares anti-korruptionsr?relse f?rra sommaren av tre Magsaysaypristagare – Anna Hazare, Arvind Kejriwal och Kiran Bedi. En av Arvind Kejriwals m?nga frist?ende organisationer f?r gener?sa bidrag fr?n Ford Foundation. Kiran Bedis frist?ende organisation finansieras av Coca Cola och Lehman Brothers.

Trots att Anna Hazare kallar sig gandhian var den lag han kr?vde – Jan Lokpal-lagen (en lag om medborgarombudsman, ?.a.) – inte gandhisk. Den var elitistisk och farlig. En dygnet runt-kampanj i de stora medierna utropade honom till “folkets r?st”. Till skillnad fr?n Occupy Wall Street-r?relsen i USA andades inte Hazares r?relse ett ord mot privatisering, f?retagsmakt eller ekonomiska “reformer”. Tv?rtom v?nde dess viktigaste supportrar bland medierna str?lkastarljuset bort fr?n de stora korruptionsskandalerna i f?retagen (som ocks? hade handlat om k?nda journalister) och anv?nde sig av offentlig smutskastning av politiker f?r att kr?va ytterligare inskr?nkningar av statsledningens r?ttigheter att genomf?ra beslut och f?r att kr?va fler reformer och mer privatisering. (2008 fick Anna Hazare en bel?ning fr?n V?rldsbanken f?r utomordentliga samh?lleliga insatser.) V?rldsbanken i Washington publicerade ett uttalande om att r?relsen l?g helt i linje med bankens inriktning.

Liksom alla goda imperialister tog sig filantropoiderna uppgiften att skapa och utbilda en internationell kader som trodde att kapitalismen, och d?rmed USA:s hegemoni, tj?nade deras eget intresse. Och d?rf?r skulle de hj?lpa till att administrera storf?retagens globala styre p? samma s?tt som de inhemska eliterna alltid hade tj?nat kolonialismen. S? inleddes stiftelsernas intr?ng i utbildning och kultur vilket skulle bli deras tredje inflytelsef?r efter utrikespolitiken och den nationella ekonomiska politiken. De spenderade (och forts?tter att spendera) miljontals dollar p? akademiska institutioner och pedagogik.

I sin underbara bok?Foundations and Public Policy: The Mask of Pluralism?beskriver Joan Roelofs hur stiftelserna omformade de gamla idéerna om vad statskunskap var och skisserade de nya kurserna “internationella studier” och “omr?desstudier”. Detta f?rs?g USA:s underr?ttelse- och s?kerhetstj?nster med en stor grupp experter p? fr?mmande spr?k och kulturer som de kunde anv?nda som rekryteringsbas. CIA och USA:s utrikesdepartement samarbetar fortfarande med studenter och l?rare p? landets universitet, vilket v?cker allvarliga fr?gor om forskningsetik.

Att samla in upplysningar f?r att f? kontroll ?ver de m?nniskor som styrs ?r n?got grundl?ggande f?r varje styrande makt. N?r motst?ndet mot jordf?rv?rv och den nya ekonomiska politiken sprids ?ver hela Indien i skuggan av ett fullskaligt krig i centrala Indien, har regeringen startat ett j?ttelikt biometriskt program f?r personidentifikation, kanske ett av de ambiti?saste och dyraste projekten f?r informationsinsamling i v?rlden – det unika identifieringsnumret (UID). Folk har inte rent dricksvatten, toaletter, mat eller pengar, men de ska f? r?stkort och UID-nummer. ?r det bara en tillf?llighet att UID-projektet, som drivs av Nandan Nilekani, tidigare h?gsta chef f?r Infosys, ett f?retag som p?st?s ha syftet att “leverera tj?nster till de fattiga”, kommer att pumpa in enorma penningsummor i en n?got pressad IT-bransch? (Enligt en f?rsiktig uppskattning av UID-budgeten ?verstiger den den indiska regeringens ?rliga utgifter f?r utbildning.) Att digitalisera ett land med en s? stor andel till st?rsta delen illegitima eller “otydbara” inv?nare – m?nniskor som till ?verv?gande del ?r sluminv?nare, gatuf?rs?jare, adivasis utan bokf?rda fastigheter – kommer att omvandla dessa m?nniskor fr?n illegitima till illegala. Tanken ?r att genomf?ra en digital version av?Enclosure of the Commons(avskaffandet av allm?nningar som genomf?rdes i Storbritannien p? 1600-talet, ?.a.) och att s?tta fruktansv?rda maktredskap i h?nderna p? en allt h?rdare polisstat. Nilekanis passion f?r att genom teknokrati samla in data sammanfaller med Bill Gates passion f?r digitala databaser, “numeriska m?l” och “styrkort f?r framsteg”. Som om det vore brist p? information som orsakar sv?lten i v?rlden och inte kolonialism, skuldb?rdor och en snedvriden profitinriktad politik hos f?retagen.

Stiftelser som grundats av storf?retag ?r de viktigaste finansi?rerna f?r samh?llsvetenskaper och humaniora. De betalar kurser och stipendier f?r studenter f?r “utvecklingsstudier”, “community studies”, “cultural studies”, “beteendevetenskaper” och “m?nskliga r?ttigheter”. N?r amerikanska universitet slog upp d?rrarna f?r utl?ndska studenter str?mmade hundratusentals studenter dit. Det var barn till eliten i tredje v?rlden. De som inte hade r?d att betala terminsavgifterna fick stipendier. I l?nder som dagens Indien och Pakistan finns det knappast en enda familj i ?vre medelklassen som inte har n?got barn som har studerat i USA. Ur dessa grupper kommer skickliga forskare och akademiker men ocks? premi?rministrar, finansministrar, ekonomer, f?retagsjurister, bankm?n och byr?krater som har hj?lpt till att ?ppna sina l?nders ekonomier f?r de globala storf?retagen.

Forskare inom den stiftelsev?nliga versionen av ekonomi och statskunskap bel?nades med stipendier, forskningsanslag, bidrag, finansiering och arbeten. De som hade ?sikter som inte var anpassade till stiftelserna fann sig st? utan bidrag, bli marginaliserade och ghettoiserade. Deras kurser lades ner. Efter hand b?rjade en speciell f?rest?llning – en sk?r, ytlig h?llning av tolerans och multikulturalism (som p? ett ?gonblick ?verg?r i rasism, v?ldsam nationalism, etnisk chauvinism eller krigshetsande islamofobi) under ett paraply av en enda ?vergripande och mycket opluralistisk ekonomisk ideologi – att dominera t?nkes?tten. Denna dominans var s? total att den snart upph?rde att alls uppfattas som en ideologi. Den blev sj?lva grundinst?llningen, det naturliga f?rh?llningss?ttet. Den tr?ngde sig in i normaliteten, koloniserade det vanliga beteendet, och om man ifr?gasatte den ans?gs det lika absurt som att ifr?gas?tta verkligheten. D?rifr?n var det inte l?ngt kvar till “Det finns inget alternativ”.

Det ?r f?rst nu som det, tack vare Occupy-r?relsen, har dykt upp ett nytt spr?k p? USA:s gator och universitetsomr?den. Att f? se studenter med banderoller d?r det st?r “Klasskrig” eller “Vi har inget emot att ni ?r rika men vi gillar inte att ni k?per v?r regering” ?r, med tanke p? f?ruts?ttningarna, en revolution i sig.

Ett sekel efter det att storf?retagens filantropi startade ?r den en lika vanlig del av v?rt liv som Coca-Cola. Nu finns det miljoner icke vinstdrivande organisationer av vilka m?nga genom bysantinska irrg?ngar ?r knutna till st?rre stiftelser. Tillsammans har denna “oberoende” sektor tillg?ngar v?rda n?ra 450 miljarder dollar. Den st?rsta av dem ?r Bill Gates Foundation (21 miljarder dollar), f?ljd av Lilly Endowment (16 miljarder) och Ford Foundation (15 miljarder).

N?r IMF tvingade fram strukturf?r?ndringar och genom p?tryckningar f?rm?dde regeringarna att sk?ra ner de offentliga utgifterna f?r sjukv?rd, barnomsorg och utveckling, s? gick de frist?ende organisationerna in. Privatiseringen av allting har ocks? inneburit en NGO-isering av allting. N?r jobb och f?rs?rjningsm?jligheter f?rsvann har frivilligorganisationerna blivit en viktig k?lla till syssels?ttning. Och alla ?r verkligen inte d?liga. Av alla miljontals NGO utf?r en del uppseendev?ckande, radikala insatser, och det skulle vara fel att dra dem alla ?ver en kam. Men de f?retagsfinansierade NGO-erna ?r de globala finansm?nnens s?tt att k?pa in sig i motst?ndsr?relser, bokstavligen p? samma s?tt som aktie?gare k?per in sig i bolag och sedan f?rs?ker kontrollera dem inifr?n. De sitter som knutor p? det centrala nervsystemet, de v?gar d?r den internationella finansen flyter fram. De fungerar som s?ndare, mottagare, st?td?mpare och ?r vaksamma p? varje impuls, noga med att aldrig irritera regeringarna i sina v?rdl?nder. (Ford Foundation kr?ver att de organisationer som den finansierar ska skriva p? en f?rbindelse som garanterar detta.) Omedvetet (och ibland medvetet) fungerar de som avlyssningsvakter och deras rapporter och seminarier och ?vriga missionerande verksamhet matar in uppgifter i ett allt offensivare ?vervakningssystem f?r allt h?rdare stater. Ju oroligare ett omr?de ?r, desto fler NGO:er finns det d?r.

N?r regeringen eller delar av f?retagspressen vill driva en smutskastningskampanj mot en genuint folklig r?relse som Narmada Bachao Andolan eller protestr?relsen mot k?rnreaktorn i Koodankulam, anklagar de dessa r?relser f?r att vara NGO:er som “finansieras fr?n utlandet”. De vet mycket v?l att syftet med de flesta NGO:er, framf?r allt s?dana som har goda finanser, ?r att fr?mja den globala kapitalismens projekt, inte att f?rhindra dem.

F?rsedda med sina miljarder har dessa NGO:er gett sig ut i v?rlden och gjort t?nkbara revolution?rer till betalda aktivister, finansierat konstn?rer, intellektuella och filmskapare, diskret lurat bort dem fr?n radikala konfrontationer och visat dem v?gen i riktning mot multikulturalism, genusfr?gor, gemenskapsutveckling – och allt har ikl?tts det spr?k som anv?nds f?r identitetspolitik och m?nskliga r?ttigheter.

Omst?pningen av r?ttvisetanken till en industri f?r m?nskliga r?ttigheter ?r en begreppskupp d?r NGO:er och stiftelser har haft stor betydelse. Den begr?nsade definitionen av begreppet m?nskliga r?ttigheter m?jligg?r en analys som bygger p? enskilda beg?ngna ?vergrepp. D?rmed kan man bortse fr?n den st?rre bilden och d?rf?r kan b?da parter i en konflikt – exempelvis maoisterna och den indiska regeringen eller Israels armé och Hamas – anklagas f?r brott mot de m?nskliga r?ttigheterna. Markst?lder av gruvbolag eller historien om annekteringen av palestinsk mark av staten Israel blir p? det s?ttet fotnoter med mycket liten relevans f?r argumenteringen. Jag vill inte med detta s?ga att m?nskliga r?ttigheter saknar betydelse. Det g?r de inte, men de duger inte som prisma f?r att se eller n?got s? n?r f?rst? de stora or?ttvisorna i den v?rld vi lever i.

En annan begreppskupp h?nger samman med stiftelsernas intr?ng i den feministiska r?relsen. Varf?r h?ller de flesta “officiella” feministiska och kvinnoorganisationer ett s?kert avst?nd mellan sig och organisationer som den 90 000 medlemmar stora Krantikari Adivasi Mahila Sangathan (Revolution?ra adivasikvinnors f?rbund) som k?mpar mot patriarkatet i sina egna samh?llen och den f?rdrivning som utf?rs av gruvbolag i Dandakaranyaskogen? Hur kommer det sig att egendomsber?vandet och f?rdrivningen av miljontals kvinnor fr?n den mark de ?gt och brukat inte betraktas som ett feministiskt problem?

Den liberala kvinnor?relsens fj?rmande fr?n de folkliga antiimperialistiska och antikapitalistiska r?relserna var inget som b?rjade med stiftelsernas ondskefulla planer. Det inleddes genom r?relsernas egen of?rm?ga att anpassa sig till och inf?rliva den snabba radikaliseringen av kvinnor som skedde under 1960- och 1970-talen. Stiftelserna visade hur skickliga de var genom att g? in och st?dja och finansiera kvinnors v?xande missn?je med v?ld och patriarkat i sina traditionella samh?llen och ?ven bland de v?nsterledare som antogs vara progressiva. I ett land som Indien gick sprickan ocks? mellan stad och land. De flesta radikala och antikapitalistiska r?relser fanns p? landsbygden d?r patriarkatet i huvudsak fortsatte att styra de flesta kvinnors liv. Kvinnliga aktivister i st?derna som ansl?t sig till dessa r?relser (till exempel naxaliterna) hade p?verkats och inspirerats av de v?sterl?ndska kvinnor?relserna. Deras egen resa mot befrielsen gick ofta p? tv?rs mot vad deras manliga ledare ans?g vara deras plikt, n?mligen att “ansluta sig till massorna”. M?nga kvinnliga aktivister var inte beredda att forts?tta att v?nta p? “revolutionen” f?r att kunna g?ra slut p? det dagliga f?rtrycket i sina liv, till och med fr?n sina egna kamrater. De ville att j?mlikhet mellan k?nen skulle vara en absolut, angel?gen och inte f?rhandlingsbar del av den revolution?ra processen och inte bara ett l?fte om vad som skulle ske efter revolutionen. Intelligenta, arga och besvikna kvinnor b?rjade s?ka sig bort och leta efter andra v?gar att f? st?d och styrka. Det ?r till f?ljd av detta som den liberala kvinnor?relsen sedan slutet av 1980-talet, n?r den indiska marknaden ?ppnades, blivit ?verdrivet beroende av NGO:er. M?nga av dessa frist?ende organisationer har gjort betydelsefulla insatser f?r queerr?ttigheter, mot v?ld i hemmen, i fr?ga om aids och sexarbetares r?ttigheter. Men typiskt nog har de liberala kvinnor?relserna inte g?tt i spetsen f?r att ifr?gas?tta den nya ekonomiska politiken, trots att den drabbar kvinnorna v?rst. Genom att manipulera utdelningen av bidrag har stiftelserna i stort sett lyckats inskr?nka utrymmet f?r vad “politisk” verksamhet b?r vara. Villkoren f?r anslagen till NGO:erna f?reskriver numera vad som r?knas som “kvinnofr?gor” och vad som inte g?r det.

NGO-iseringen av kvinnor?relsen har ocks? gjort den v?sterl?ndska feminismen (i kraft av att den ?r den b?st finansierade sorten) till banérf?rare f?r vad som k?nnetecknar feminismen. Striderna har som vanligt handlat om kvinnors kroppar och drivit ut Botox p? ena sidan och burkor p? den andra. (Och s? finns det de som drabbas av en dubbel f?rbannelse, b?de Botox och burka.) N?r man, som i Frankrike nyligen, f?rs?ker tvinga av kvinnor burkan i st?llet f?r att ?stadkomma ett tillst?nd d?r en kvinna har r?tt att v?lja vad hon vill g?ra, handlar det inte om att befria henne utan om att kl? av henne. Det blir f?rnedring och kulturimperialism. Det handlar inte om burkan utan om tv?ng. Att tvinga av en kvinna en burka ?r lika illa som att tvinga henne att b?ra en. Att betrakta k?net p? detta s?tt utan att s?tta in det i ett socialt och politiskt sammanhang g?r det hela till en fr?ga om identitet, en strid om attiraljer och kostymering. Det har gjort det m?jligt f?r USA:s regering att anv?nda v?sterl?ndska feministgrupper som moralisk t?ckmantel f?r invasionen i Afghanistan ?r 2001. Afghanska kvinnor hade (och har) det mycket sv?rt under talibanerna. Men att f?lla?daisy cutters?(bomber med extra h?g spr?ngkraft, ?.a.) p? dem l?ste inte deras problem.

I NGO:ernas v?rld, som har ett m?rkligt nedtonat, alldeles eget spr?k, har allt blivit ett “?mne”, en speciell, professionaliserad fr?ga f?r specialintressen. Samh?llsutveckling, ledarskapsutveckling, m?nskliga r?ttigheter, h?lsov?rd, utbildning, SRHR (sexuell och reproduktiv h?lsa och r?ttigheter), aids, ensamma barn med aids – har stoppats in i varsin silo med egna noggranna och exakta anvisningar. Finansieringen har fragmenterat solidariteten p? ett s?tt som f?rtrycket aldrig lyckats med. Ocks? fattigdom framst?lls, liksom feminismen, som ett identitetsproblem. Som om de fattiga inte skulle ha hamnat i sin bel?genhet p? grund av or?ttvisor utan skulle vara en f?rsvunnen m?nniskoart som bara r?kar existera och p? kort sikt kan r?ddas genom ett system av insatser mot deras speciella problem (givetvis administrerat av NGO:er genom individuella insatser). De fattigas r?ddning p? l?ng sikt kan uppn?s genom Gott styre. Sj?lvklart under ledning av den globala storf?retagskapitalismen.

Fattigdomen i Indien har, efter en kort period i gl?mska n?r Indien “gl?nste”, ?terkommit som en exotisk identitet inom de sk?na konsterna med filmer somSlumdog Millionaire?i f?rsta ledet. Dessa ber?ttelser om de fattiga, deras fantastiska kampanda och uth?llighet inneh?ller inga skurkar – utom sm?skurkar som st?r f?r sp?nning i ber?ttelsen och lokalf?rg. De som ?stadkommit dessa verk ?r v?r nutida v?rlds motsvarighet till de f?rsta antropologerna och de prisas och ?ras f?r sitt “f?ltarbete” och f?r sina resor till det ok?nda. Det ?r s?llan man ser de rika granskas p? samma s?tt.

Sedan det nyliberala etablissemanget listat ut hur man skulle hantera regeringar, politiska partier, val, domstolar, medier och den liberala opinionen ?terstod bara ett hinder – hur skulle det hantera den v?xande uppstudsigheten, hotet fr?n “folkets makt”? Hur t?mjer man det? Hur f?rvandlar man de protesterande till kn?hundar? Hur dammsuger man upp den folkliga vreden och styr in den i ?terv?ndsgr?nder?

Ocks? p? det omr?det har stiftelserna och deras f?rbundna organisationer en l?ng och lysande historia. Ett l?rorikt exempel ?r deras insats f?r att oskadligg?ra och avradikalisera de svartas r?relser f?r medborgerliga r?ttigheter i USA p? 1960-talet och den framg?ngsrika omvandlingen av Svart makt till Svart kapitalism.

Rockefeller Foundation hade i enlighet med J.D. Rockefellers ideal n?ra samarbetat med Martin Luther King den ?ldre (far till Martin Luther King junior). Men dennes inflytande avtog genom de mer militanta organisationernas – Student Non-violent Coordinating Committee (SNICC) och Svarta pantrarnas – uppg?ng. D? gick Ford och Rockefeller Foundation in. 1970 donerade de 15 miljoner dollar till “moderata” svarta organisationer, gav bidrag och stipendier till enskilda, arbetstr?ning f?r folk som hamnat utanf?r samh?llet och startbidrag till f?retag som ?gdes av svarta. F?rtryck, inb?rdes strider och de lockande bidragen gjorde att de svartas organisationer efter hand f?rlamades.

Martin Luther King junior br?t ett tabu genom att p?visa sambandet mellan kapitalism, imperialism, rasism och kriget i Vietnam. Till f?ljd av detta blev till och med hans minne efter mordet p? honom ett otill?tet hot mot den allm?nna ordningen. Stiftelser och storf?retag gjorde stora anstr?ngningar f?r att omforma arvet efter honom s? att det skulle bli marknadsv?nligt. Martin Luther King Junior Centre for Non-Violent Social Change (Martin Luther King-centret f?r samh?llsf?r?ndring utan v?ld) med ett verksamhetsbidrag p? tv? miljoner dollar inr?ttades av bland andra Ford Motor Company, General Motors, Mobil, Western Electric, Procter & Gamble, US Steel och Monsanto. Centret f?rvaltar King Library och Archives of the Civil Rights Movement (Medborgarr?ttsr?relsens arkiv). Bland de m?nga program som King-centret administrerat har funnits projekt “i n?ra samarbete med USA:s f?rsvarsdepartement, de v?pnade styrkornas pastoratstyrelse och andra”. Centret var ocks? delsponsor f?r en serie Martin Luther King Jr-f?rel?sningar med rubriken “Den fria f?retagsamheten: ett medel f?r samh?llsf?r?ndring utan v?ld”. Amen.

En liknande kupp genomf?rdes under kampen mot apartheid i Sydafrika. ?r 1978 tillsatte Rockefeller Foundation en unders?kningskommission kring USA:s politik gentemot Sydafrika. Kommissionens rapport varnade f?r det v?xande sovjetiska inflytandet ?ver ANC (African National Congress) och sa att USA:s strategiska intressen och f?retagsintressen (det vill s?ga tillg?ngen till Sydafrikas mineraler) skulle m? b?st av en verklig maktf?rdelning mellan alla raser.

Stiftelserna b?rjade ge st?d till ANC som snart tog st?llning mot radikalare organisationer som Steve Bikos r?relse f?r svart sj?lvmedvetande. Dessa r?relser blev i stort sett eliminerade. N?r Nelson Mandela tog makten som Sydafrikas f?rsta svarta president kanoniserades han som om han varit ett levande helgon, inte bara d?rf?r att han var frihetsk?mpe och hade tillbringat 27 ?r i f?ngelse utan ocks? f?r att han fullst?ndigt underkastat sig Washingtonandan. Socialismen f?rsvann fr?n ANC:s program. Sydafrikas storslagna “fredliga ?verg?ng” som hyllats s? mycket innebar inga jordreformer, inga krav p? gottg?relse, ingen nationalisering av Sydafrikas gruvor. I st?llet blev det privatisering och strukturanpassning. Mandela gav Sydafrikas finaste civila utm?rkelse –?Order of Good Hope?– till sin gamla supporter och v?n general Suharto, kommunistm?rdaren i Indonesien. I dagens Sydafrika ?r det en grupp tidigare radikaler och fackf?reningsm?n i Mercedesbilar som styr landet. Men det r?cker gott och v?l till f?r att uppr?tth?lla illusionen om svart frig?relse.

Framg?ngarna f?r Black Power-r?relsen i USA var en avg?rande inspirationsk?lla f?r uppkomsten av en radikal progressiv r?relse bland daliterna i Indien, d?r organisationer som Dalit Panthers avspeglade de svarta pantrarnas militanta politik. Men ocks? Dalit Power har, om ?n inte p? samma men p? m?nga liknande s?tt, splittrats och avv?pnats. Med stor hj?lp fr?n h?gerinriktade hinduiska organisationer och Ford Foundation ?r r?relsen p? god v?g att omvandlas till dalitkapitalism.

“Dalit Inc p? v?g att visa att aff?rer kan ?vervinna kasten” rapporterade Indian Express i december f?rra ?ret. Tidningen fortsatte med att citera en mentor fr?n Dalit Chamber of Commerce & Industry (DICCI). “Att f? premi?rministern att komma till ett m?te med daliter ?r inte sv?rt i v?rt samh?lle. Men dalitf?retagare har ambitionen att bli fotograferade tillsammans med Tata och Godrej vid lunch eller te – som bevis p? att de har kommit n?gonstans”, sa han. Med tanke p? hur l?get ?r i dagens Indien skulle det vara ett uttryck f?r f?rdomar om kast och f?r reaktion?ra ?sikter att s?ga att dalitf?retagare inte b?r s?tta sig vid de m?ktigas bord. Men om detta ?r deras ambition, dalitpolitikens ideologiska ram, skulle det vara en stor skam. Och det skulle inte hj?lpa den miljon daliter som fortfarande tj?nar sitt uppeh?lle p? manuell reng?ring – p? att b?ra m?nniskoskit p? huvudet.

Unga dalitiska forskare som tar emot stipendier fr?n Ford Foundation f?r inte f?rd?mas alltf?r h?rt. Finns det n?gon annan som ger dem m?jlighet att kl?ttra upp ur det indiska kaststystemets dynggrop? Skammen och en stor del av skulden f?r att det f?rh?ller sig p? det s?ttet faller p? Indiens kommunistiska r?relse vars ledare fortfarande till st?rsta delen kommer fr?n de h?gre kasterna. I ?ratal har de f?rs?kt pressa in idéerna om kast i den marxistiska klassanalysen. Det har misslyckats p? det gr?vsta b?de i teorin och praktiken. Splittringen mellan daliterna och v?nstern inleddes med en strid mellan den vision?ra dalitledaren doktor Bhimrao Ambedkar och S.A Dange, fackf?reningsman och en av grundarna av Indiens kommunistparti. Doktor Ambedkars besvikelse p? kommunisterna inleddes med textilarbetarnas strejk i Mumbai 1928, n?r han ins?g att partiet trots all retorik om arbetarklassens solidaritet inte hade n?got att inv?nda mot att “ober?rbara” inte till?ts komma in i v?veriet (utan bara fick arbeta i det l?gre betalda spinneriet) eftersom arbetet innebar att man anv?nde saliv p? tr?darna vilket andra kaster ans?g var att “f?rorena” dem.

Ambedkar ins?g att i ett samh?lle d?r de hinduiska skrifterna institutionaliserat ober?rbarhet och oj?mlikhet, var striden f?r “de ober?rbaras” sociala och samh?lleliga r?ttigheter alltf?r viktig f?r att man skulle kunna inv?nta den utlovade kommunistiska revolutionen. Splittringen mellan Ambedkars anh?ngare och v?nstern har st?tt b?gge sidor dyrt. Den har inneburit att en stor del av den dalitiska befolkningen, ryggraden i Indiens arbetarklass, har hoppats uppn? frig?relse och v?rdighet genom f?rfattningstrohet, kapitalism och tillit till partier som BSP (Bahnjan Samaj Party, Majority People’s Party) som till?mpar en viktig men i l?nga loppet stagnerande form av identitetspolitik.

Som vi har sett var det stiftelser grundade av storf?retag i USA som var upphovet till NGO-kulturen. I Indien inleddes den m?linriktade f?retagsfilantropin p? allvar p? 1990-talet, den nya ekonomiska politikens era. Medlemskap i detta illustra s?llskap ?r inget man f?r gratis. Tatagruppen donerade 50 miljoner dollar till den beh?vande institutionen Harvard Business School och ytterligare 50 miljoner till Cornell University. Nandan Nilekani i Infosys och hans hustru Rohini donerade fem miljoner dollar som startkapital f?r India Initiative vid Yale. Harvard Humanities Centre heter numera Mahindra Humanities Centre sedan det f?tt sin st?rsta donation n?gonsin, 10 miljoner dollar, fr?n Anand Mahindra i Mahindra Group.

Hemma i Indien driver Jindal Group, som har en stor ?garandel i gruvdrift och metallindustri, Jindal Global Law School och ?ppnar snart Jindal School of Government and Public Policy. (Ford Foundation driver en juridisk fakultet i Kongo.) New India Foundation som grundats av Nandan Nilekani och som finansieras av vinster fr?n Infosys delar ut priser och stipendier till samh?llsvetare. Sitaran Jindal Foundation, som startats av Jindal Aluminium, har tillk?nnagivit fem penningpriser p? vardera 10 miljoner rupier som ska tillfalla personer som arbetar med landsbygdsutveckling, fattigdomslindring och moralisk f?r?dling. Reliance Groups Observer Research Foundation (ORF), som nyligen har instiftats av Mukesh Ambani, ?r utformad enligt samma formel som Rockefeller Foundation. D?r arbetar f?re detta underr?ttelseagenter, strategiska analytiker, politiker (som l?tsas sk?lla p? varandra i parlamentet), journalister och politiska utredare som stiftelsens speciella forskare och r?dgivare.

ORF:s syften verkar vara klara: “att bidra till en samsyn till f?rm?n f?r ekonomiska reformer.” Samt att forma och p?verka den allm?nna opinionen, skapa “livskraftiga, alternativa politiska l?sningar inom s? skilda omr?den som syssels?ttningsskapande ?tg?rder i eftersatta omr?den och strategier i realtid f?r att motverka nukle?ra, biologiska och kemiska hot”.

Till en b?rjan var jag f?rbryllad ?ver inriktningen p? “nukle?ra, biologiska och kemiska hot” i ORF:s riktlinjer. Men min undran avtog n?r jag i den l?nga listan ?ver deras “institutionella partner” hittade namn som Raytheon och Lockheed Martin, tv? av v?rldens ledande vapentillverkare. ?r 2007 tillk?nnagav Raytheon att det skulle ?gna mer uppm?rksamhet ?t Indien. Kan det vara s? att ?tminstone en del av Indiens f?rsvarsbudget p? 32 miljoner dollar ska l?ggas p? vapen, styrda missiler, flygplan, ?rlogsfartyg och ?vervakningsutrustning som tillverkas av Raytheon och Lockheed Martin?

Beh?ver vi vapen f?r att utk?mpa krig? Eller beh?ver vi krig f?r att skapa en marknad f?r vapen? Det ?r ju s? att Europas, USA:s och Israels ekonomier ?r starkt beroende av sin vapenindustri. Det ?r det enda de inte har outsourcat till Kina.

Under det nya kalla kriget mellan USA och Kina uppvaktas Indien f?r att det ska spela samma roll som Pakistan spelade som allierad till USA under kalla kriget mot Ryssland. (Och se hur det gick f?r Pakistan.) M?nga av de kolumnister och “strategiska analytiker” som g?r ett stort nummer av fientligheterna mellan Indien och Kina, kan man, om man tittar efter, sp?ra direkt eller indirekt till de indo-amerikanska tankesmedjorna och stiftelserna. Att vara “strategisk partner” till USA betyder inte att statscheferna ringer v?nskapliga samtal till varandra d? och d?. Det betyder samarbete (inblandning) p? alla niv?er. Det betyder v?rdskap f?r USA:s specialstyrkor p? indisk jord (en bef?lhavare i Pentagon bekr?ftade nyligen detta till BBC). Det betyder att dela p? underr?ttelser, f?r?ndra jordbrukspolitiken och energipolitiken, ?ppna h?lsov?rd och utbildning f?r globala investerare. Det betyder att ?ppna detaljhandeln. Det betyder ett oj?mlikt partnerskap d?r Indien kl?ms ?t i en bj?rnkram och f?rs runt golvet av en partner som s?tter eld p? henne s? fort hon nobbar dansen.

P? listan ?ver ORF:s “institutionella partner” hittar man ocks? RAND Corporation, Ford Foundation, V?rldsbanken, Brookings Institution (vars klart deklarerade uppgift ?r att “st? till tj?nst med innovativa och praktiska rekommendationer som gynnar tre ?vergripande m?l, n?mligen att st?rka USA:s demokrati, gynna ekonomisk och samh?llelig v?lf?rd, s?kerhet och m?jligheter f?r alla amerikaner och s?kerst?lla ett ?ppnare s?krare, mer v?lm?ende och samarbetsinriktat internationellt system”.) Man hittar ocks? Rosa Luxemburg Foundation fr?n Tyskland. (Stackars Rosa, som dog f?r kommunismens sak, att man ska hitta henne p? en lista som den h?r!5) Trots att kapitalismen ska bygga p? konkurrens, har de som finns i toppen av n?ringskedjan visat sig vara f?rm?gna till sammanh?llning och solidaritet. De stora v?sterl?ndska kapitalisterna har gjort aff?rer med fascister, socialister, despoter och milit?rdiktatorer. De kan anpassa sig och st?ndigt f?rnya sig. De kan t?nka snabbt och vara fruktansv?rt taktiskt sluga.

Men trots att kapitalismen framg?ngsrikt har tvingat igenom ekonomiska reformer, trots att den har f?rt krig och milit?rt ockuperat l?nder f?r att genomf?ra fria “marknadsdemokratier”, s? genomg?r den en kris vars allvar ?nnu inte fullst?ndigt har uppenbarats. Marx sa: “Det som bourgeoisin s?lunda producerar ?r f?rst och fr?mst sina egna d?dgr?vare. Dess fall och proletariatets seger ?r lika oundvikliga.”

Proletariatet har enligt Marx s?tt att se det oupph?rligen angripits. Fabriker har st?ngts, arbetstillf?llen har f?rsvunnit, fackf?rbund har uppl?sts. Proletariatet har under ?rens lopp st?llts mot sig sj?lvt p? alla m?jliga s?tt. I Indien har det varit hindu mot muslim, hindu mot kristen, dalit mot adivasi, kast mot kast, region mot region. Och ?nd? sl?r proletariatet tillbaka ?ver hela v?rlden. I Kina f?rekommer ett o?ndligt antal strejker och resningar. I Indien har de fattigaste m?nniskorna i v?rlden slagit tillbaka och stoppat n?gra av de rikaste f?retagen i v?rlden som legat dem i hasorna.

Kapitalismen ?r i kris. Nedsippringen misslyckades. Nu ?r det problem med uppsugningen ocks?. Den internationella finansiella h?rdsm?ltan n?rmar sig. Indiens tillv?xttakt har minskat till 6,9 procent. Utl?ndska investerare drar sig ur landet. Stora internationella f?retag sitter p? v?ldiga h?gar av pengar men vet inte var de ska investera dem, eftersom de inte vet hur finanskrisen kommer att utvecklas. Det ?r en stor strukturell spricka i det globala kapitalets ?ngv?lt.

Kapitalismen verkliga “d?dgr?vare” kan till slut visa sig vara dess egna bedr?gliga kardinaler som har gjort sin ideologi till tro. Trots sin strategiska briljans tycks de ha sv?rt att f?rst? ett enkelt faktum: kapitalismen h?ller p? att f?rst?ra v?r planet. De tv? gamla tricken som klarat den fr?n tidigare kriser – krig och shopping – fungerar helt enkelt inte.

Jag stod utanf?r Antilla l?nge och tittade p? solnedg?ngen. Jag f?rest?llde mig att tornet var lika djupt som det var h?gt. Att det hade en tjugosju v?ningar djup sugande rot som bredde ut sig under marken, hungrigt s?g ut n?ringen ur jorden och f?rvandlade den till r?k och guld.

Varf?r valde Ambanis att kalla sin byggnad f?r Antilla? Antillerna ?r namnet p? en grupp mytiska ?ar som kan sp?ras till en iberisk legend fr?n 700-talet. N?r muslimerna er?vrade Hispania gick sex kristna v?stgotiska biskopar och deras f?rsamlingar ombord p? fartyg och flydde. Efter flera dagar, kanske veckor, till sj?ss n?dde de fram till Antillerna d?r de besl?t att sl? sig ner och grundl?gga en ny civilisation. De eldade upp fartygen f?r att f?r all framtid slita banden till sitt av barbarer beh?rskade hemland.

Hoppas familjen Ambani genom att kalla sitt torn Antilla sk?ra av f?rbindelserna med fattigdomen och el?ndet i sitt hemland och ?stadkomma en ny civilisation? ?r detta den sista akten f?r den mest framg?ngsrika utbrytarr?relsen i Indien? De ?vre klassernas utbrytning mot yttre rymden?

Medan natten f?ll ?ver Mumbai d?k vakter i nystrukna linneskjortor med sprakande walkie-talkies upp framf?r Antillas skr?mmande portar. Ljusen slogs p?, kanske f?r att skr?mma bort sp?kena. Grannarna klagar p? att Antillas starka lampor har stulit natten.

Det kanske ?r dags f?r oss att ta den tillbaka. –

?vers?ttning fr?n engelska: Hans O. Sj?str?m. Artikeln ?r h?mtad fr?n Outlook Magazine 26 mars 2012 och publiceras h?r i svensk ?vers?ttning med f?rfattarens tillst?nd.

Noter

  1. Vaastu?eller?vastu shastra?och?feng shui, indiska respektive kinesiska anvisningar byggda p? gamla skrifter om hur hus ska byggas och m?bleras; ?.a.
  2. Daliter: kastl?sa; adivasis: stamfolk; ?.a.
  3. Bretton Woods, den stad i New Hampshire d?r det internationella valutasystemet efter andra v?rldskriget utformades genom f?rhandlingar mellan segrarmakterna i kriget, ?.a.
  4. Gott styre (good governance): Ett gammalt uttryck som tolkats p? olika s?tt under olika tider. Numera ?r det kanske WTO:s (V?rdshandelsorganisationens) tolkning som ?r den vanliga. Fri handel, avreglering, kamp mot konkurrenshinder och korruption, ?.a
  5. Rosa- Luxemburg-Stiftung, anknutet till det tyska partiet Die Linke /v?nstern,?.a.
This entry was posted in trang cá cược uy tínArkiv, trang cá cược uy tínArundhati Roy. Bookmark the permalink. Follow any comments here with the RSS feed for this post. Post a comment or leave a trackback: Trackback URL.

One thought on “Kapitalismen – en sp?khistoria

  1. Pingback: Amnesty st?djer kampanjen f?r Soni Sori | Indiensolidaritet

Leave a Reply

Your email address will not be published.